Sammanfattning
Denna ordlista samlar de viktigaste fiolrelaterade termerna med enkla förklaringar. Den är tänkt som uppslagsverk för elever som stöter på okända begrepp och för den som vill förstå vad alla delar heter och varför de är viktiga.
Instrumentets delar
| Term |
Förklaring |
| fiol / violin |
Stränginstrumentet som spelas med stråke. "Fiol" och "violin" betyder samma sak. |
| stråke |
Den långa stången med tagel som dras över strängarna för att skapa ton. Stråken överför vibrationerna från fingrarna genom taglet till strängarna för att alstra tonen. |
| kropp (resonanslåda) |
Fiolens ihåliga resonanslåda som förstärker tonen. |
| lock |
Ovansidan av fiollådan, oftast av gran. Här sitter stallet och F-hålen. |
| sarg |
De smala sidoväggarna som förbinder lock och botten. |
| hals |
Den smala delen man håller med vänster hand. Greppbrädan sitter här. |
| snäcka |
Den dekorativa spiralformade toppen av halsen. |
| greppbräda |
Den svarta ytan på halsen där fingrarna trycker ned strängarna för att ändra tonhöjd. |
| sadel (stall) |
Det lilla upprättstående trästycket på locket som håller strängarna på rätt höjd och avstånd. Överför strängens vibrationer till locket. |
| själ (stämstolpe) |
En liten trästolpe inuti fiolen mellan lock och botten. Avgörande för tonkvaliteten. |
| basbjälke |
En trälist som spänns fast under locket som förstärker basen och fördelar vibrationer. |
| stämskruv |
Träskruvarna i snäckan som strängarna lindas runt. Används för grovstämning. |
| finstämmare |
Små metallskruvar på stränghållaren för exakt finjustering av tonhöjden. |
| stränghållare |
Hållaren i fiolens nedre del som strängarna fästs i. |
| hakhållare |
Stödet som sitter på fiolen där man vilar hakan. Hjälper till att hålla fiolen stabil. |
| axelstöd |
Ett avtagbart stöd under fiolen som vilar mot axeln. Avlastar nacke och käke. |
| F-hål |
De F-formade öppningarna i locket. Släpper ut ljudet från resonanslådan. |
| sordin |
En liten klämma som sätts på stallet för att dämpa tonen. Ger en mjukare, mer dämpad klang. |
Strängar
| Term |
Förklaring |
| sträng |
Fiolens fyra strängar vibrerar och skapar ton. |
| E-sträng |
Den tunnaste och högst klingande strängen. |
| A-sträng |
Den näst tunnaste strängen. |
| D-sträng |
Den näst tjockaste strängen. |
| G-sträng |
Den tjockaste och mörkast klingande strängen. |
| stålsträng |
Sträng med stålkärna. Stark, stabil ton. Vanligast idag. |
| tarmsträng |
Sträng med tarmkärna (traditionellt fårtarm). Varm, komplex ton. Känsligare för temperatur och fukt. |
| syntetisk sträng |
Sträng med syntetisk kärna. Kombinerar tarmsträngens ton med stålsträngens stabilitet. |
Stråke och stråkteknik
| Term |
Förklaring |
| tagel |
Hästhåret som sitter på stråken. Dras över strängarna för att skapa ton. |
| frosch |
Den nedre delen av stråken som man håller i. |
| spets |
Den övre, smalare änden av stråken. |
| stång |
Själva trästaven i stråken, oftast av pernambukträ. |
| kolofonium |
Kåda som stryks på taglet för att skapa friktion mot strängarna. Utan kolofonium glider stråken tyst. |
| stråkföring |
Sättet man för stråken över strängarna — riktning, hastighet, tryck och kontaktpunkt. |
| stråkteknik |
Det bredare begreppet som inkluderar stråkföring plus alla olika stråkarter och artikulationer. |
| nedstråk |
Stråkrörelse från frosch mot spets (höger till vänster sett från spelaren). En användfull minnesregel: rörelsen går ner mot golvet. |
| uppstråk |
Stråkrörelse från spets mot frosch (vänster till höger sett från spelaren). |
Internationella tekniktermer
Dessa termer kommer från italienska eller franska och används på samma sätt i alla språk:
| Term |
Förklaring |
| détaché |
Breda, separata stråkdrag, ett per ton. Grundläggande stråkart. |
| legato |
Toner bundna samman i en slät, obruten fras. |
| staccato |
Korta, separerade toner. Stråken stannar mellan varje ton. |
| spiccato |
Stråken studsar lätt mot strängen. Ger lätta, livliga toner. |
| martelé |
Hamrande, kraftfulla stråkdrag med tydlig attack. |
| ricochet |
Stråken kastas mot strängen och studsar flera gånger. |
| col legno |
Spela med stråkens trästång istället för taglet. Ger en torr, klickande ton. |
| sul ponticello |
Spela nära stallet. Ger en glasig, övertonsrik klang. |
| sul tasto |
Spela över greppbrädan. Ger en mjuk, flöjtliknande ton. |
| tremolo |
Snabba, upprepade stråkdrag på samma ton. |
| pizzicato |
Knäppa strängen med fingret istället för att använda stråken. |
| vibrato |
Vänster hands snabba, rytmiska rörelser som ger tonen värme och liv. |
| glissando |
Glida med fingret längs strängen mellan två toner, vilket kontinuerligt förändrar tonhöjden. |
| portamento |
En subtil glidning mellan toner, mjukare än glissando. |
Vänster hand och teknik
| Term |
Förklaring |
| grepp |
Hur fingrarna placeras på greppbrädan, inklusive fingrarnas ömsesidiga avstånd. Det finns fyra grundläggande grepp (första till fjärde läge) som bildar grunden för all vänsterhändsteknik. |
| första läge |
Grundpositionen för vänster hand, närmast snäckan. |
| andra läge |
Nästa position uppåt på greppbrädan. |
| tredje läge |
Tredje positionen uppåt. Vanlig i mellannivårepertoar. |
| lägeväxling |
Att flytta hela handen till ett nytt läge på greppbrädan. |
| dubbelgrepp |
Spela två strängar samtidigt med stråken. |
| triller |
Snabb växling mellan två intilliggande toner. |
| flageolett |
Lätt beröring av strängen som ger en flöjtliknande, klingande ton (övertoner). |
Musikteori och notation
| Term |
Förklaring |
| not |
En enskild ton i musiknotation. |
| noter / notskrift |
Det skrivna noteringssystemet för musik. |
| tonart |
Det system av toner som ett stycke bygger på (t.ex. G-dur, D-moll). |
| skala |
En ordnad serie av toner uppåt eller nedåt (t.ex. C-dur skala). |
| dur |
"Ljus" tonart. Upplevs ofta som glad eller öppen. |
| moll |
"Mörk" tonart. Upplevs ofta som melankolisk eller allvarlig. |
| ackord |
Tre eller fler toner som klingar samtidigt. |
| intervall |
Avståndet mellan två toner. |
| tempo |
Musikens hastighet. |
| dynamik |
Styrkan i musikens volym (piano = svagt, forte = starkt). |
| gehör / gehörsspel |
Att spela efter örat, utan noter. |
| notläsning |
Att kunna läsa och spela musik från noter. Ofta synonymt med "avista" när man läser en notsamling för första gången utan förberedelse. |
| etyd |
Övningsstycke som fokuserar på en specifik teknisk utmaning. |
Vanliga frågor
Varför är vissa termer på italienska?
Många violintekniska termer (som spiccato, legato, pizzicato) kommer från italienska och används internationellt. De behöver inte översättas — de är standardtermer i alla språk.
Vad är skillnaden mellan stråkföring och stråkteknik?
Stråkföring syftar på hur stråken förs över strängarna — själva rörelsen. Stråkteknik är det bredare begreppet som inkluderar stråkföring plus alla olika stråkarter och artikulationer.
Varför har fiolen F-hål?